Abborren är utbredd i stort sett hela Europa, och är ofta förekommande. Kroppen är ganska hög, men höjden på ryggpuckeln varierar oerhört med växlande livsvillkor. På det kilformade huvudet sitter en framåtriktad, väl tandbeväpnad mun och stora ögon. De båda ryggfenorna sitter väl åtskilda. På den första av dem, som uteslutande stödjs av tagglika, ogrenade hårdstrålar, finns en karakteristisk svart fläck vid bakkanten. Kroppen är grågrönt till gulgrönt färgad, ryggen är mörkare, medan buken är ljusare. På sidorna finns 5-9 svarta tvärränder, och alla fenor utom ryggfenorna är orangegula till röda.
Abborren förekommer på de mest olikartade lokaler i rinnande och stillastående vatten, d.v.s. i lugnare gölar likaväl som i övre loppen av bäckar och floder samt i dammar och uppdämda sjöar. Den föredrar ställen med rik vegitation, sjunkna träd och undervattensrötter, i och med att deras strimmiga färgdräkt är avpassad för dylika ljus- och skuggförhållanden.
Rommen lägs i band på levande och död vegitation
eller på stenar. Äggen är inbäddade i ett gelèaktigt
hölje och skyddas på så sätt från fiender.
Till lektiden på våren, mestadels från april till maj, samlar de sig i större stim. Ynglen, som livnär sig av plankton, bildar stim som återigen skingras om natten. På natten ligger abborrarna orörliga på botten och går först i gryningen pånytt samman i stim. Endast gamla och stora exemplar lever solitärt. Så snart de uppnått en längd av 20 cm livnär de sig på mindre fiskar, till och med av sin egen avkomma. På många håll är populationstätheten alldeles för stor och fiskarna växer till följd av näringsbrist endast långsamt ("tusenbröder").
Storlek: 30 cm, i enstaka fall upp till 40 cm, max 50 cm
Vikt: 300-500 g, sällan 1-2 kg, max 4-5 kg
Fruktsamhet: 80 000-250 000 ägg per kilo av honans vikt
Utbredning: i Europa förutom Skottland, Norge och de sydeuropeiska
halvöarna. I Sibirien till Kolyma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna em liten ring på vattnet så man ser vart du fiskat :)