Vandraren

Var ju ute igår & vandrade lite, bara gick mot okänt mål.

Halkan var påfrestande & kängorna tycktes imellanåt ha en egen vilja, man tittade ner för att förutsäga nästa steg men det hjälper föga i det föret.

Gick utmed storvägen, meter för meter & gassade i sol-ljuset som sipprade fram mellan de vitklädda trädtopparna, vek av in mot skogen & korsade då ett dike som man naturligtvis ramlar ner i, man reser sig snabbt & ruskar bort den värsta snön, man ser sig om & hoppas att ingen såg det inträffade.

Vandrar över hala snötäckta grenar & stubbar, snön frasar vackert under kängorna samtidigt som tystnaden & färgerna i skogen är slående vacker.

Det här kommer jag från & med nu göra varje dag, säga vad man vill om kyla & snö men det finns inte mycke som slår dess prakt & dess renhet en underbar solig dag i skogen.

Tack allas vår kära Moder-Natur.