Åter på fri fot!

Ja precis som överskriften berättar så är man åter på fri fot men för det har man inte kalla fötter.

 Missuppfatta mig inte nu, nej jag bär inte fotboja eller har suttit inne men jag har åkt på mitt årliga Giktanfall vilket påverkar psyket extremt. Man vill vara fri & ut & gå, fiska njuta så här års men istället blir man sittandes framför dator & tv i soffan utan möjlighet att ens gå på toa utan nogrann planering.

Men min vänsterfot är fri, utan smärtor, inga svullnader & framför allt ingen "Blåtå" som det också kallas.
Ska till läkar´n imorgon kl 14.00 & få den befriande injektionen vilket kan jämföras med att veta att man ska få en sista injencering. Sprutan med decimeterlång nål förs in i stortån efter hela den inflammerade  leden & dras sakta ut samtidigt som tån fylls av kortison, läkar´n sa sist att - det som kommer nu är ren tortyr. Han hade rätt. Smärtan under behandlingen var så extrem att den nästan va skön (bara nästan) Kunde inte annat än börja skratta så ont gjorde det, foten svullnade upp & pappret på britsen under vart dyngsur, det bokstavligt talat rann om foten.
Jag har aldrig varit rädd för sprutor men nu är jag rädd för morgondagen som också kommer ge mig friheten att röra mig tillbaka. Mutter å Bong på er.